Skrivtips

Skrivtips om stort och smått för dig som skriver skönlitterära manus

Att skriva historiskt

Bygg din historiska berättelse omsorgsfullt

När du skriver din historiska berättelse är det viktigt att miljön och människorna stämmer med den tidsepok din roman utspelar sig i. På så sätt kan du ge texten rätt tidsfärg. 

Med andra ord behöver du troligen göra en del research.

Det är inte bara större detaljer som sociala strukturer och konventioner som du behöver ha koll på.

Det kan vara lika viktigt med sådant som till exempel hur uppvärmning av bostäder gjordes, hur maten producerades, levererades och serverades eller hur man klädde sig eller höll sig själv och sitt hem rent.

Runt förra sekelskiftet var det till exempel inte lämpligt att en kvinna gick i knälånga kjolar och visade vrister och vader. 

På sextiotalet, å andra sidan, var det i stället vanligt att kjolen slutade ganska högt upp på låret. 

Sjukdomar kallades inte alltid samma saker förr som de gör idag. Förr sa man till exempel ”fallandesjuka” om det som idag benämns epilepsi.

Det finns många sådana här fallgropar i skrivande i allmänhet, men framför allt om du skriver historiskt.

Om detaljerna i din roman inte stämmer med vad läsaren förväntar sig blir berättelsen inte trovärdig. Som en konsekvens av det riskerar du att tappa läsare.

Hitta inspirationskällor till dina karaktärer

Att få sina karaktärer att bli så unika att de stannar i läsarens minne långt efter det att boken är slut är en utmaning. Inspiration till dina karaktärer i din historiska roman kan du finna på många olika håll.

En bok som jag haft mycket nöje av är ”Den nya kvinnostaden – pionjärer och bortglömda kvinnor under tvåtusen år” av Nina Burton.

Här kan man läsa om banbrytande kvinnor inom en mängd olika områden: astronomi, biokemi, konst, litteratur, fysik, musik, design, filosofi, kemi, krigskonst, medicin med mera.

Det är fascinerande läsning om kvinnor som verkat som upptäcktsresande, skulptörer, författare, sjörövare, frihetskämpar, rånare, dramatiker och mycket annat under årtusendena, men som glömts bort eller överskuggats av män som fått större berömmelse och plats i historieböckerna.

Böcker och tidskrifter

Böcker och tidskrifter av liknande slag, med berättelser om människor från olika tidsepoker och olika sammanhang, finns det gott om.

Kanske kan sådan litteratur ge dig inspiration till en karaktär i din egen roman? Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att du porträtterar en viss historisk person rakt av.

Till exempel kan det räcka med att du lånar någon enskild egenskap. Välj en klädstil, ett yrke eller någon annan detalj. Sedan formar du dina egna karaktärer ytterligare efter eget huvud.

Kvinnor är ibland mindre synliga historiskt. Det har förbättrats under senare år. En intressant tidskrift på temat kvinnohistoria, och som därför kan vara av intresse, är ”Historiskan”.

Det är en genusmedveten historietidskrift som har som mission att lyfta fram historiens många fascinerande kvinnor och kvinnoöden.

Släktband

Ett spännande skrivtips jag gärna delar med mig av är detta: I radions P1 hittar du programmet ”Släktband”.

Där kan man botanisera och hitta många fascinerande personer och deras livsöden.

Eftersom det ofta handlar om mindre kända människor får man också intressanta fakta om tiden de verkat i och deras vardag på köpet när man lyssnar.

https://sverigesradio.se/slaktband

Bibliotek

Biblioteken med alla hjälpsamma och kunniga bibliotekarier är naturligtvis ett osvikligt skrivtips när det gäller att vaska fram litteratur om intressanta historiska personer – både kända och okända.

Berätta för en bibliotekarie vilken tidsepok din historia utspelar sig i och du kommer garanterat att gå hem med famnen full av spännande litteratur.

Dessutom kanske du får med dig en lista på länkar för fortsatt letande på internet.

Arkiv och faktabanker

Hembygdsarkiv, muséer, kyrkoböcker och diverse ideella föreningar, är också ställen där du kan komma åt den information du behöver. Dessutom lättare än någonsin idag när det mesta finns tillgängligt över internet. 

Namngivning av dina karaktärer

När du bestämmer vilka namn dina karaktärer ska få är det viktigt att namnen är kulturellt trovärdiga. Dessutom behöver de stämma med den tidsepok där din berättelse utspelar sig. 

Genom att till exempel googla på ”svenska namn på 1920-talet” hittar du en mängd sidor där du kan botanisera för att hitta vilka namn som var populära under 1920-talet.

På så sätt kan du hitta bra namn på de karaktärer som ingår i din roman om den utspelar sig i just den tidsperioden.

Statistiska centralbyrån har en web-sida där du exempelvis kan se vilka namn som var vanligast för kvinnor respektive män under olika årtionden:

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/amnesovergripande-statistik/namnstatistik/pong/tabell-och-diagram/samtliga-folkbokforda–fornamn-och-tilltalsnamn-topplistor/tilltalsnamn-kvinnor-per-decennium-topp-10/

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/amnesovergripande-statistik/namnstatistik/pong/tabell-och-diagram/samtliga-folkbokforda–fornamn-och-tilltalsnamn-topplistor/tilltalsnamn-man-per-decennium-topp-10/

Namnskick

Om dina karaktärer kommer från ett annat land, eller en annan kultur, behöver du leta fram ett passande namn från just den kulturen.

Det är viktigt för trovärdigheten i din berättelse, framför allt om du själv inte är så bekant med kulturen i fråga. 

Om det är en person som har arabiskt ursprung kan du hitta lämpliga namn genom att googla på ”arabiska namn”. Lämpliga namn på en japansk karaktär får du fram genom att söka på ”japanska namn” och så vidare.

Tänk också på att namnskicket är olika i olika länder. I vissa länder har man dubbla efternamn.  Spanjorer, till exempel, har namn efter både modern och fadern, men japaner, till skillnad från oss, sätter efternamnet först.

I Sverige används ofta släktnamn. Islänningar, däremot, använder inte släktnamn. De bildar efternamn av faderns eller moderns förnamn, till exempel Gunnlaugsson eller Finnbogadóttir.

Fler exempel kan du hitta genom att googla på ”namnskick”. 

Författargrupper på Facebook

Ett annat bra ställe där man kan hitta användbara skrivtips är de många författargrupper som finns på Facebook. Här kan du också söka information genom att slänga ut en fråga i någon lämplig grupp. 

Det finns många människor som har specialkunskaper inom olika områden och som kanske också kan tipsa dig om relevant litteratur eller sidor på nätet.

Sök på ”författargrupper” så hittar du flera att välja bland som du kan gå med i.

Har du ett historiskt romanmanus och vill ha hjälp att vässa det? Jag hjälper dig gärna med en lektörsläsning. Läs mer på sidan om skönlitterärt manus. Snabbhopp dit via knappen nedan.

Få fart på skrivandet

Enkla skrivtips som ger dig nya infallsvinklar 

Ibland är det stört omöjligt att skriva. Man börjar, men det blir inte bra, man kör fast och det kommer ingenting överhuvudtaget.

Här kommer några skrivtips för att få fart på skrivandet. Se det som förslag att prova, för att se vad som fungerar just för dig.

Promenera och låt hjärnan få utrymme

När man rör på sig under tiden som man funderar över sina karaktärer och vad de skulle kunna göra inom ramen för berättelsen kan det vara lättare att komma framåt med texten.

För det första gör rörelse att du syresätter hjärnan och det är bra för kreativiteten. För det andra byter du miljö och kommer bort från datortangenterna och kan därmed ta in nya intryck.

Ta en långpromenad, fundera på dina karaktärer och storyn. Ha bara den i tankarna, låt bli att ha mobilsladden i örat, fokusera på din story.

Välj en annan väg än den du brukar gå. Till exempel kan göra något så simpelt som att svänga till höger där du i vanliga fall svänger vänster. Det kan leda till nya synupplevelser som ger nya berättaruppslag.

Anteckna – eller inte?

När du kommer på något: ta fram ditt lilla medhavda anteckningsblock som du har i fickan och skriv ner din idé.

Eller spela in på mobilen – men lägg tillbaka mobilen i fickan direkt igen och fortsätt promenera och fundera vidare.

Ett alternativ är att inte anteckna eller spela in det du kommer på överhuvudtaget. I stället kan du resonera som så att bara om du kommer ihåg det där briljanta när du kommer hem, då är det värt att jobba vidare med.

Har du å andra sidan glömt det när du kommer hem, då var det kanske hur som helst ingen lysande idé.

Samla på dialoger och citat 

Snappa upp intressanta dialoger du hör medan du sitter på café, på bussen, på tunnelbanan, eller tittar på tv. Speciellt barn kommer ofta med fantastiska slutsatser eller logiska resonemang.

Skriv ner dem, vilket på sikt kan bli till en behändig uppslagsbok att inspireras av när du får idétorka.

Det finns en del roliga sajter på nätet där folk lägger upp de mest skiftande, ofta dråpliga, meningsutbyten de hört. Googla t ex på ”roliga citat”, eller gå in på

https://tjuvlyssnat.se/

Där hittar du flera hundra korta dialoger som folk har hört lite varstans. Kanske kan de ge dig tips på varianter.

Tre skrivtips för att fördjupa dina karaktärer

Intervjua dina karaktärer

Grilla dina karaktärer med tuffa frågor samtidigt som du föreställer dig att de är fullt verkliga personer.

Ställ dem inför etiska dilemman och kräv svar av dem. Ifrågasätt deras svar, ställ motfrågor, vänd på deras argument. Kanske får du i något av svaren idéer till hur du kan gå vidare med berättelsen.

Låt dina karaktärer byta åsikter eller egenskaper med varandra

Vad händer exempelvis om den vanligtvis så snälla karaktären fäller en elak kommentar? Eller om den elaka skulle göra en medmänniska något gott?

Det behöver inte nödvändigtvis komma med i berättelsens handling, men kan kanske ge dig nya infallsvinklar när du betraktar din historia och dina karaktärer.

Bygg ut dina karaktärer

Apropå egenskaper: Låt dina karaktärer ha flera dimensioner. En elak person kan väl någon gång vara riktigt snäll, på samma sätt som en snäll människa ibland kan vara elak?

Någon som är elak mot alla sina släktingar, kan vara snäll och omtänksam mot den åldrande kvinnan och hennes katt i lägenheten bredvid.

Det viktiga är att du gör dina karaktärer mångfacetterade, vilket leder till att de blir mer trovärdiga och intressanta för läsaren.

Byt – två skrivtips för den modige

Byt perspektiv

Ta en valfri scen ur din berättelse där minst två personer – A och B – ingår. Vi antar att du skrivit den ur persons A:s perspektiv.

Sedan skriver du om scenen, men nu från B:s perspektiv. Vad händer? Vad ser/hör/uppfattar/tänker B som inte framgick när du skrev scenen ur A:s perspektiv?

Som ett resultat av perspektivbytet kanske du ser nya vägar för berättelsen när du själv uppfattar scenen så som B skulle ha uppfattat den?

Byt text med en författarkollega

Ge dina sista sidor i texten till en författarkollega. Be hen skriva en scen som tar vid där din text slutar, eller en scen som skulle kunna komma före den. På samma sätt bearbetar du självklart en av din kollegas texter.

När du får tillbaka din egen text med den tillagda scenen har du fått en ny syn på hur berättelsen skulle kunna utveckla sig.

Skapa dina unika romankaraktärer

När du bygger dina karaktärer är du som författare fri att sätta ihop dem precis hur du vill.

Plocka en egenskap här, en kläddetalj där. Nutida såväl som historiska personer kan vara bra inspirationskällor. Liksom bilder.

Jag hittade en akvarell häromdagen i mina gömmor. En bild som jag gjorde för några år sen, men nästan glömt bort. Ett gammalt färgtryck, där jag fyllt i vissa fält allteftersom jag tyckte mig se figurer där i virrvarret av former och nyanser.

Bland alla färgklickar finns en dam gående i högerkanten av bilden. Ser du henne?

Hon gav mig uppslag till ett karaktärsdrag som gjorde en av mina romangestalter komplett. Så enkelt – och så slumpartat – kan det vara ibland.

Gå på museum

Varför inte gå på museum? Där finns till exempel många porträtt och stämningsfulla tavlor att inspireras av till dina romankaraktärer.

När du tröttnat på oljor, akvareller och gamla fotografier, vänd ryggen mot dem så att du betraktar de andra museibesökarna i stället.

Kanske hittar du förlagan till den busiga unge du behöver i din berättelse?

För när du sitter där kommer en femåring ivrigt skuttande fram till montern med stenåldersgraven du sitter bredvid och hojtar ”Kolla, mamma, vad häftigt!”

Mamman hastar efter, hyssjar och plockar upp kepsen som ungen tappat, samtidigt som hon räcker den gnyende babyn i vagnen nappen så att åtminstone ett av barnen tystnar.  

Under tiden kommer en äldre dam där borta, på väg mot galleriet längre bort. Kan hon ge dig något uppslag?

Hon i svarta högklackade pumps, grå trenchcoat, med guld och glitter i öronen och runt halsen. Hon som med hopknupen mun och höjt ögonbryn skrider förbi den ursäktande mamman, in i nästa utställningsrum?

Stilla sjunker damen ner på bänken framför museets stolthet bland landskapsbilderna.

Du noterar kanske att hon inte märker den lilla pöl som bildas nedanför paraplyet som hon lutat mot bänkens ryggstöd.

Här går du igång och föreställer dig genast att hon och den nyss bortgångne maken älskade den där tavlan. Att det var här de träffades den gången för många år sen.

Du tänker att de aldrig fick några barn och att hennes syskonbarn är precis lika irriterande som den där ivriga ungen som nu gapar att han bara ÄLSKAR skelett.

Studera människor i din omgivning

På samma sätt som man kan hittar inspiration i bilder, kan man fundera på människor man ser omkring sig.

Du hittar alla upptänkliga karaktärer på bussen, i väntrummet hos tandläkaren, i affärsköerna, på film och i tv-sofforna.

Eller – varför inte i den egna bekantskapskretsen eller i böcker du läst?  

Skriv trovärdiga dialoger

Varför ska man ha dialog?

Visst kan man ha en berättelse utan några dialoger alls. En historia kan berättas mycket skickligt även utan dialog.

Men risken är att det blir lite enahanda. Så vad ska man då tänka på om man nu vill skriva dialog?

För det första måste dialogen bidra till en framåtrörelse. Något bör komma fram i dialogen som för berättelsen framåt.

För det andra ger dialogen möjlighet för dig som författare att visa upp flera sidor av dina karaktärer.

För det tredje lättar dialogen upp i handlingen och ger läsaren omväxling.

Hur gör man då, rent praktiskt? Här kommer några skrivtips för att få till bra dialoger.

Akta dig för blixtlås!

En dialog där den ena personens repliker direkt ger svar på den andres blir ibland alltför tillrättalagd. Det blir lite som hakarna i ett blixtlås, där replikerna smidigt hakar i varandra.

Det kan också bli en sämre framåtrörelse i texten om varje fråga får ett svar.

I verkligheten avbryter folk ofta varandra innan de talat färdigt eller så börjar någon prata om något annat utan att svara på föregående talares replik.

Vanligt i verkliga livet är också att man ställer en motfråga, byter ämne eller inte svarar alls. Så kan man göra också i skrivna dialoger för att få det mera trovärdigt.

Det blir också mera levande om du lägger in ett avbrott här och där i en lång dialog.

Ett sätt att åstadkomma det är till exempel att lägga in någon mening, mellan replikerna, som visar vad någon gör eller att lägga in någon tanke som någon av dialogdeltagarna tänker.

Men faktum är att det helt verklighetstrogna ändå inte alltid är bäst. Det finns undantag.

Stryk därför gärna inledande ord som: ”Ja men”, ”Jo”, ”Nej men”, ”Eh”, ”Hm” och liknande.

Så låter det visserligen ofta i ett verkligt samtal, men en skriven dialog blir tajtare och driver handlingen framåt på ett effektivare sätt om du koncentrerar replikerna genom att ta bort sådana ord.

På samma sätt är det bra att utesluta inledning och avslutning i hälsningar och i telefonsamtal, det är underförstått att det finns med i sådana samtal.

En rapp dialog med korta repliker snabbar upp tempot, medan en dialog med längre meningar av mera filosoferande karaktär kan dra ner tempot i berättelsen, vilket också ger variation åt texten.

Anföringar i dialoger

Försök att undvika att förklara hur en karaktär känner sig eller låter i anföringarna. Exempel:

”Jag tänker inte göra som du säger!” skrek hon argt.

Här talar man i anföringen om att ”hon” både skriker och är arg. Det kan man gott utelämna. Anledningen är förstås att det redan framgår av själva repliken, både av ordvalet och med hjälp av utropstecknet.

I det här fallet har dessutom volymen i dialogen skruvats upp av skrikandet. Men man kan också dra ner på volymen för att öka spänningen i dialogen.

Anta att fortsättningen i ovanstående exempel blir:

”Han gled ner från bänken och ställde sig tätt inpå henne. Andedräkten från hans mun var varm mot hennes öra och rösten knappt hörbar”.

”Du har ingen vilja här, du vet ju hur det blir, eller hur?”

Det mest spännande kan vara det som är underförstått, eller det som inte sägs.

Informera men inte överförklara

En dialog  bör föra handlingen framåt. Det innebär dock inte att den ska användas för att informera läsaren om sådant som karaktärerna i berättelsen redan känner till.

Ta dessa repliker, till exempel:

– Vi borde åka och hälsa på pappa.

– Ja, nu har han ju legat på sjukhuset i flera dagar utan besök.

I det här fallet är det troligt att karaktärerna som pratar mycket väl vet detta.

Då är det bättre att skriva just den detaljen i löpande text i stället eller att se till att det kommer fram på något annat sätt i dialogen.

Kanske kan pappan klaga över uteblivna besök när barnen väl kommer dit i stället?

Låt varje karaktär vara unik

När karaktärerna pratar är det bra om de inte uttrycker sig på samma sätt. Ge dem olika röster. Du kan till exempel låta dem uttrycka olika åsikter, låta beskäftiga eller undanglidande.

Den försiktige kanske använder uttryck som ”kanske”, ”vad tycker du?” eller liknande, medan den som är mera självsäker säger ”jag vill”, ”jag menar att”, ”jag tycker”.

Låt också karaktärerna uttrycka sig så att det stämmer med deras ålder, sociala status, härkomst eller bakgrund för att de ska bli så trovärdiga i sina roller som möjligt.  

En tonåring uttrycker sig inte likadant som en farmor eller en politiker. Med andra ord kan deras repliker och sättet att säga dem ge läsaren en bredare bild av vilka de är.

Dessutom blir det lättare för läsaren att skilja dem åt om de har olika röster.

Låt dialogen bredda dina karaktärer

Människor är inte alltid så konsekventa. Vem har inte hört talesättet: ”Barn gör inte som deras föräldrar säger, de gör som deras föräldrar gör”.  

Så låt dina karaktärer säga en sak och göra en annan. Faktum är att det bidrar till att dina karaktärer får flera dimensioner, precis som i verkliga livet.

Två eller flera i dialogen?

Det fungerar oftast bäst med bara två karaktärer i en dialog. Det är förstås lättare för läsaren att följa med och ha koll på vem som säger vad om det är bara är två.

Om det är flera som talar, kan det vara bra att lägga till ”sa Kalle”, eller ”invände Lisa” i några av replikerna för att det ska bli tydligt vem som talar.

En sådan kort anföring stör inte lika mycket som ”skrek hon argt”, som i exemplet ovan, där man överförklarar hur karaktären beter sig.

Å andra sidan kan man ju ha bara en enda person i en dialog.

Till exempel kan man låta en karaktär ha en dialog med sig själv eller en dialog med någon annan, men bara inuti sitt eget huvud. 

Gestalta – ge liv åt dina karaktärer

Ett bra sätt att få läsaren att verkligen kliva in i din berättelse och leva sig in i den är att gestalta vad dina karaktärer gör.

Genom att gestalta i stället för att berätta låter du din läsare själv tolka in vad som händer och vad dina karaktärer känner och tänker.

Det är nämligen skillnad mellan att berätta och gestalta. Effekten och därmed också läsupplevelsen blir en helt annan om man gestaltar.

Show – don’t tell

Det handlar alltså om att visa vad som händer snarare än att berätta. Show – don’t tell brukar man säga.

Låt oss titta på några exempel:

”Alma gick fram till bordet och luktade på de blå blommorna. Hon tyckte inte att de luktade särskilt gott.”

Här berättar man vad Alma gör och vad hon tycker. Om man i stället skulle skriva:

”Alma gick fram till köksbordet och körde ner näsan bland de blå blommorna men knep snabbt ihop näsborrarna, drog huvudet åt sidan och fnös”.

I exemplet ovan har man gestaltat vad Alma gör och följaktligen ger man läsaren därmed en chans att själv tolka in vad hon tycker om doften.

Gestalta miljön

När man gestaltar kan man samtidigt också ta med mera av miljön för att levandegöra hur det ser ut där karaktärerna vistas.

Om man berättar kan det till exempel se ut så här:

”Alma blängde irriterat på köksgolvet. Det var fullt med leriga fotavtryck. Det skulle ta henne hela kvällen att få rent.”

Här vet vi inte så mycket om hur det ser ut där Alma är och vi får heller inga bredare sinnesintryck. Samma avsnitt med mera gestaltning skulle exempelvis kunna se ut så här:

”Doften av våt lera och jord fick Alma att stanna till. Fotspåren gick i en halvcirkel fram över brädgolvet förbi vedlåren och fram till diskbänken och mötte henne igen där hon stod i dörren till köket. Hon blundade hårt och slog handflatan i dörrposten.”

Här får läsaren chansen att själv skapa sig en bild både av det rum Alma står i och att tolka hennes känslor. Likaså får vi en uppfattning om vilken tidsepok och boendestandard det handlar om.

Dessutom behövs inte någon inledande beskrivning av hur rummet ser ut, utan det framkommer liksom i förbigående och smälter på ett naturligt sätt in i handlingen.

Gestalta genom dialog

På samma sätt kan man gestalta även i dialoger eller i en karaktärs inre monolog med sig själv.

När Erik kommer in och Alma står på knä på golvet och skurar bort Eriks fotspår kanske det låter så här:

”Och här ligger du och gnor när mor och far kommer när som helst.”

”Du vet ju hur noga mor din är med allting. Om du kunde tänka på det någon gång. Det är alltid jag som ska hålla ordning. Du är en riktig slarver.”

”Vad menar du? Jag är klar med alla gårdsgöromålen. Jag kan väl inte ta hand om inomhusgörat också, det fattar du väl?”

Här får vi en uppfattning om hur makarna ser på varandra och hur de agerar genom dialogen.

Låt alltså läsaren få lära känna dina karaktärer genom deras tankar, repliker, vad de gör och hur de beter sig på samma sätt som man lär känna människor i verkliga livet.

Men, ska man gestalta allting?

Nej, det behöver man förstås inte göra. Att gestalta allt kan givetvis bli för mycket vilket leder till att texten blir alltför detaljerad och tungläst.

En väl avvägd blandning mellan gestaltning och berättande där man till exempel gestaltar det mest viktiga och dramatiska i texten och berättar andra partier kan vara en medelväg att gå.

För att summera: Lagom är alltså bäst. Genom att gestalta delar av din berättelse ökar chansen att du behåller läsarens intresse ända till sista sidan.