Dramaturgi 

Dramaturgi fångar in och håller din läsare kvar

För att en berättelse ska bli spännande är det viktigt att det finns en framåtrörelse i berättelsen och att det finns en dramaturgi, det vill säga att spänningen behöver stegras undan för undan.

Huvudpersonen behöver inte bara utsättas för hinder på vägen mot målet utan också uppvisa någon form av förändring under resans gång.

Som läsare vill jag kunna förstå och följa karaktärens strävan, bita på naglarna i motgång, hurra i medgång och i slutet av berättelsen bli upplyft av hur personen utvecklat nya insikter.

Man låter alltså spänningen stiga till dess att man når en av flera vändpunkter i berättelsen där något plötsligt händer som ställer allt på sin spets.

Vändpunkterna behöver ligga på vissa bestämda platser och ska på ett avgörande sätt påverka huvudpersonen att agera på de händelser som kommer i dennes väg.

Berättelsen slutar sedan med att han eller hon har löst konflikten och tillgodogjort sig nya lärdomar och erfarenheter.

Men på sträckorna mellan dessa vändpunkter får man också se till att inte tappa läsaren. Vilka medel tar man till då?

Dramaturgi börjar redan med den första meningen

Den första meningen i berättelsen är väldigt viktig för att göra din läsare nyfiken och få henne på kroken.

Det innebär att din skildring behöver ha en stark öppningsmening som skapar frågor och får läsaren att bläddra vidare.

Låt oss ta ett exempel:

När kommer de tillbaka?

Det är den första meningen i Volker Kutschers roman ”Babylon Berlin”.

Den får direkt läsaren att undra: Vilka är ”de”? Var har de varit? Varför kommer de tillbaka? Vad har hänt där de var?

Även de följande meningarna behöver vara intresseväckande var för sig samtidigt som de måste hänga ihop med varandra. Volker Kutscher fortsätter:

Han lyssnade. I mörkret växte minsta ljud till ett helveteslarm, den tystaste viskning blev till ett vrål, själva tystnaden dånade i öronen.

På så sätt driver han läsaren vidare. Till nästa mening, och nästa, och nästa.

Men – viktigt är att inte avslöja för mycket alldeles efter den första meningen.

Det inledande behöver dock inte vara vare sig obehagligt eller spektakulärt.

Faktum är att det kan vara någonting ganska vardagligt, bara det leder till en önskan hos läsaren att ivrigt bläddra vidare. Ända till slutet.

In medias res

Man behöver inte ”börja från början” i en story, till exempel i huvudpersonens barndom eller med en utförlig bakgrundsbeskrivning.

En aldrig så bra inledning hjälper inte om du sedan fastnar i långa utläggningar om karaktärerna och de miljöer de vistas i.

Starta i stället med att djärvt dyka rakt ner i handlingen, mitt i ett skede.

Det mest viktiga efter en spännande första mening är att få i gång handlingen och därefter se till att få upp farten så att berättelsen rullar på.

Lägg till flera saker efterhand som skapar nyfikenhet och servera sedan svaren på frågorna lite i taget för att på så sätt hålla läsarens intresse vid liv.

Målet är att hålla läsaren i ett fast grepp till sista sidan. Det gör du med hjälp av dramaturgi.

Undvik uppförsbackar

En lång detaljrik inledning om din huvudperson och den miljö din berättelse utspelar sig i kan lätt göra att din läsare tröttnar och lägger ifrån sig boken.

Saker som förklarar din huvudpersons bakgrund eller hur det ser ut där de befinner sig kan du i stället servera lite i taget. 

Man kan dra paralleller till hur sådant gestaltas på film.

Ta tv-serien Peaky blinders, till exempel. Här får vi i flera återkommande scener, med långa mellanrum, se huvudpersonen vakna upp ur en mardröm.

Han kallsvettas och stirrar på sovrumsväggen. Det hänger en tavla där och vi hör några svaga ljud och förstår att det är ljud som dröjer sig kvar från hans dröm. 

Som tittare får man nästan känslan av att väggen rör sig och man frågar sig kanske vad tavlan har med mardrömmen att göra.

Vid nästa tillfälle en liknande scen visas får vi se väggen igen, men nu blir ljuden mera distinkta. Någon är på andra sidan.

Här ökar man spänningen samtidigt som tittaren blir än mer nyfiken på vad det är han drömmer om. 

Det kommer flera tillfällen med liknande scener där ytterligare detaljer tillförs. Till slut får man, på ett nästan explosionsartat sätt, veta vad det är han återupplever i sina drömmar. 

Samma steg-för-steg-avslöjanden kan du alltså använda i din berättelse. 

Lägg till flera saker efterhand som skapar frågor och nyfikenhet hos läsaren och servera sedan svaren på frågorna lite i taget så att du håller läsarens intresse vid liv.

Vilka är då frågorna undrar du kanske och hur skapar man dem? Det tittar vi på under nästa rubrik.

Frågorna som vevar i gång maskineriet

Det mest viktiga efter en spännande inledning är att dra i gång handlingen direkt och få upp farten så att berättelsen rullar på. Det gör du genom att skapa frågor som läsaren vill ha svar på.

Använd dig av frågorna Vem Hur Vad Varför Var När och Vilken.

Till exempel: vem är personen, varför och hur har den hamnat i den situationen, vad ska den göra för att komma ur den. Ställ sådana frågor till dig själv när du läser igenom de första sidorna av din text.

Om du har serverat alla svar redan efter de första sidorna – varför skulle din läsare då vilja bläddra vidare?

Vänta alltså med att avslöja svaren på dessa frågor. Låt läsaren undra, spekulera, räkna ut, läsa mellan raderna och känna sig lite smart när det kanske visar sig att den räknat rätt.

Eller överraska med något helt oväntat, en twist, något som läsaren knappast har kunnat gissa och som gör din bok extra minnesvärd.

Vändpunkter på rätt ställen skapar en dramaturgisk kurva

Visst har du sträckläst böcker utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det egentligen var som gjorde dem spännande.

Böcker som kanske saknat stora omvälvande händelser – ingen båt har gått på grund, ingen brand har ödelagt en hel stad, ingen farsot har dragit förbi. Ändå har du varit fängslad ända till sista sidan.

Kanske har du funderat en del på hur du ska få din egen bok att fånga läsaren på samma sätt?

Så, vad är det som gör en bok till en bestseller och hur åstadkommer man det?

Svaret på den frågan är i de allra flesta fall: en fungerande dramaturgi med inlagda vändpunkter på speciella ställen. Vändpunkter som på ett avgörande sätt påverkar huvudkaraktären och handlingen i berättelsen.

Bästsäljarnas dramaturgi-recept

Ett sätt att lära sig mer om hur vändpunkter fungerar i praktiken är att studera de stora bästsäljande författarna. Hur gör de egentligen?

Låt oss titta lite närmare på Amor Towles bestseller ”En gentleman i Moskva”. Men först några allmänna ord om att skapa spänning i en roman.

För att en berättelse ska bli spännande är det viktigt att det finns en framåtrörelse i berättelsen och att det finns en dramaturgi, det vill säga att spänningen behöver stegras undan för undan.

Ett bra sätt att åstadkomma det är att ha effektiva vändpunkter i berättelsen.

Vändpunkter är något som förekommer i många typer av böcker, inte minst i spänningslitteratur, men också i romaner i allmänhet.

Vändpunkterna skapar, som uttrycket antyder, en oväntad vändning i berättelsen vilket ger handlingen ny skjuts och gör läsaren nyfiken på fortsättningen.

Det behövs flera vändpunkter för att dramaturgin ska fungera och de behöver dessutom ligga på vissa platser i manuset.

Vändpunkterna ska på ett avgörande sätt påverka huvudpersonens sätt att agera på de händelser som kommer i dennes väg.

Hur många ska vändpunkterna då vara och var ska de ligga?

Ett sätt som är vanligt förekommande för att skapa en effektiv dramaturgi är att lägga in tre större vändpunkter, var och en ungefär efter varje fjärdedel av manuset.

Stora och små vändpunkter 

Ofta finns det inte bara stora vändpunkter i ett manus utan också mindre vändpunkter mellan de större vändpunkterna. Låt oss ta ett exempel:

I ”En gentleman i Moskva” av Amor Towles, finns flera tydliga vändpunkter och de ligger alla på ”rätt” platser i berättelsen. Jag återkommer strax till det.

Towles roman handlar om greve Alexander Rostov. År 1922 står han åtalad för en dikt han skrivit. Han döms till husarrest på obestämd tid och placeras i ett litet vindsrum på det fashionabla Hotell Metropol i Moskva.

Medan Sovjetunionen genomgår decennier av våldsamma omvälvningar försöker greven skapa en ny mening och ett annat slags rikedom i sitt liv. Så långt vad baksidestexten berättar.

Jaha, tänker du kanske, en adelsman som får sitta livet ut i ett litet trångt och undanskymt rum på ett hotell. Vad kan hända där och hur kan det bli spännande?

Det kan hända en hel del, visar det sig, och spännande blir det.

Det är inte bara i det ryska samhället utanför hotellet som det sker stora förändringar.

Verksamheten inne på hotellet påverkas också och det leder till krävande utmaningar för greven.

I den här boken finns inte bara tre stora vändpunkter utan också fyra mindre sådana däremellan. Alla påverkar de berättelsen så att grevens liv tar en ny riktning eller leder till en intressant och spännande utveckling.

Låt oss titta närmare på hur Towles gör.

Jag ska försöka berätta om vändpunkterna i berättelsen utan att avslöja för mycket för den som ännu inte har läst boken.

Towles roman innehåller alltså tre större vändpunkter, var och en efter cirka en fjärdedel av texten. Däremellan ligger fyra mindre vändpunkter:

Första lilla vändpunkten

När greven har bott fyra år i husarrest på hotellet anser han sig känna hotellet utan och innan.

Men så gör han en ny bekantskap som leder honom djupare in i hotellets hemliga utrymmen.

Det blir kunskap han kommer att ha nytta av många gånger under sina år på hotellet.

Den första stora vändpunkten

I den första stora vändpunkten kommer grevens goda hand med hundar att leda till ännu en ny bekantskap.

Här introduceras en karaktär som kommer att återkomma i handlingen vid flera tillfällen och som kommer att få en stor betydelse i grevens liv.

Andra lilla vändpunkten

Ett möte på hotellets tak och en doft- och smakupplevelse från hembygden bidrar till en avgörande insikt för greven.

Det leder i sin tur till att han hittar ett helt nytt sätt att tackla sin tillvaro i husarresten och till att han tillvaratar sina kunskaper och förmågor på ett oväntat sätt.

Den andra stora vändpunkten – mittpunkten

Om jag slår upp boken precis i mitten så hittar jag den andra stora vändpunkten.

Här får greven ett krävande uppdrag som ställer hela hans välstrukturerade tillvaro på ända.

Han tvingas organisera om det mesta i sina dagliga rutiner och anpassa sitt instängda liv på hotellet ytterligare.

Tredje lilla vändpunkten

Mellan mittersta vändpunkten och den sista stora vändpunkten anländer en hotellgäst som senare visar sig få en avgörande betydelse för historiens upplösning.

Den tredje stora vändpunkten

I den tredje stora vändpunkten öppnas en möjlighet för greven att hitta en väg ut ur sin husarrest i och med en konsert som han inte ens har möjlighet att bevista, eftersom han inte får lämna hotellet.

Fjärde lilla vändpunkten

I den sista mindre vändpunkten samlar greven ihop ett antal saker att lägga i en flyktryggsäck. Dock inte sin egen.

Härmed tar berättelsen ännu en vändning för både greven och två andra av bokens karaktärer.

Läs gärna boken och se om du tycker att det jag beskrivit stämmer. Eller slå upp en bok du själv precis har läst och se om du kan identifiera några av vändpunkterna i den.

Skapa dramaturgi i varje scen

För att upprätthålla dramaturgin behöver varje scen i din berättelse tillföra handlingen någonting och därmed vara relevant för både handlingen och karaktärernas mål.

Låt därför varje scen ha ett syfte, informera om något, föra handlingen framåt eller ge karaktärerna djup och trovärdighet.

Det sistnämnda åstadkommer du genom att gestalta karaktärernas tankar och känslor så att läsaren lär känna dem.

Låt också gärna känsloläget förändras i varje scen. Om huvudpersonen i början av en scen till exempel har varit missmodig, behöver något hända i scenen som ändrar känsloläget, kanske till att personen blir hoppfull i stället. Och vice versa.

En konflikt av något slag är också bra att ha med i varje scen. 

Det kan vara en inre konflikt (personen kanske resonerar med sig själv om att agera på ena eller andra sättet i en viss situation) eller en yttre konflikt, alltså mellan olika karaktärer.

En yttre konflikt kan alternativt innebära en konflikt mellan huvudkaraktären och samhället, till exempel sociala värderingar och konventioner. Ytterligare ett alternativ är att hjälten ställs inför svåröverkomliga naturfenomen, vilda djur eller monster. 

En som förklarar detta på ett tydligt och pedagogiskt sätt är Janice Hardy. Hon har skrivit en bok som heter ”Understanding Conflict – And What It Really Means”. Den finns att ladda ner som en gratis pdf här ->

Öka dramaturgin genom att gå in sent i scenen och kliv ur tidigt

Här kommer en viktig sak: Dra inte ut på scenen. Gå in sent och kliv ur tidigt. Vad menas med det då?

Tänk som så att du går in i en scen så sent som möjligt, när det börjar hända något av vikt för handlingen, och att du går ut så tidigt som möjligt ur scenen, precis när det som är viktigt för handlingen är slut.

Transportsträckorna kan du helt enkelt rensa bort. Jämför med filmer, till exempel, eller hur det är i andra böcker. Där gör man ofta tidshopp mellan scener.

Scener som är konstruerade på detta sätt håller tittarens/läsarens intresse vid liv genom att visa det som är viktigt för historien och låta bli att visa det oviktiga. 

Det leder dessutom till att du får fart på handlingen samtidigt som du lämnar läsaren med lite frågetecken som inte får sin förklaring i själva scenen.

Cliff hangers ger skjuts åt dramaturgin

En viktig del när det gäller dramaturgi är att skapa cliff hangers. Du har säkert stött på cliff hangers både i litteratur och i filmer.

Du vet, de där frustrerande ställena där ett kapitel eller ett avsnitt i en tv-serie slutar precis när det är som mest spännande men innan man får veta vad som ska hända.

Hur ska det gå för hjälten? Ska han eller hon klara sig eller tillkommer någon ny komplikation?

Snabbt vänder du blad eller blippar till tv-tablån för att kolla om nästa avsnitt ligger uppe.

Det är väldigt effektivt med cliff hangers och i deckare och spänningsromaner avslutas ofta varje kapitel med en sådan. Allt i syfte att hålla läsaren på halster så att denne fortsätter att ivrigt vända blad.

En mycket bra artikel om cliff hangers hittar du här ->

och ytterligare en där två bästsäljande författare ger sina bästa tips om cliff hangers hittar du här ->

Sammanfattning dramaturgi

En stark dramaturgi byggs med

• En lockande och intresseväckande första-mening
• Ett dyk rakt ner i handlingen – in medias res
• Undvikande av uppförsbackar
• Frågor som får dig att veva igång maskineriet
• Vändpunkter på rätt ställen som skapar den dramaturgiska kurvan
• Effektiva scener
• Cliff hangers

Och det är ändå inte allt.

Det behövs dessutom ett gott hantverk, en stark story och dessutom tålamod och uthållighet att orka skriva klart alla de omskrivningar som kan behövas för att dramaturgin ska fungera.

Sen behöver du redigera och slipa manuset också. Men det är en annan historia.

Varmt lycka till med din berättelse och välkommen att höra av dig om du behöver stöd på vägen fram till dörren hos ditt drömförlag!